en korres bekännelse

Nu är alla väskor packade, inklusive skafferimaten. Så nu är det nära! För imorgon efter jobbet styr jag kosan norrut. Inget mer flängande, nu blir jag Umébo!

Påväg upp stannar jag i Hassela för att umgås lite med mormor och farfar. Det ska bli mysigt! Jag är lovad grynkaka =)

Jag längtar tills imorgon! Veckan har faktiskt gått fort, kanske just för att varje dag varit den sista i sitt slag.

Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften, men ett umelöfte kan jag ge. Jag ska börja träna. Jag måste bygga muskler och få känna mig sund och snygg.

Där hemma väntar björnen och vår egen lilla Kita =) Å vad jag längtar!

För övrigt kan jag berätta att jag idag varit nästan längst upp i kyrktornet på Domkyrkan! Jätte häftigt, skräckblandad förtjusning =)

Puss & kram

Idag var den stora dagen, den vi bävat efter och stundtals längtat efter. 0800 åkte två bilar från Umeå till Sollefteå för Kitas lämplighetstest. Jag körde bilen med Kita. Varje gång jag såg hennes öron ploppa upp i backspegeln kom tårarna. Ack så jag kämpade för att hålla dem tillbaka.

När vi kom fram till Försvarets hundavelstation så brast det, jag grät nästan hela testet.

Hon fick stå på en vickande ganska hög pall, fick bollar kastade till sig på ett superhalt golv, skotttest, spiraltrappa och massor av skärmseltest. Ett helt gäng åskådare tittade tillsammans med mig på när Björn och kaptenen ledde Kita genom allt. Så snart någon sa "vad fin hon är" eller "det där var bra" så grät jag...

Så efter knappt 45 minuter får vi sätta oss på varsin stol mitt emot kaptenen. Nu kom domen.

- Det är en väldigt fin hund blablabla (Jag hörde inte så mycket).... men jag ska inte hålla er på halster - ni kommer att få ta hem henne!

Gissa vem som jublade genom tårarna?

Det som var bra (förutom att hon blev vår) var att hon inte alls var dålig på testet, faktiskt näst bäst i sin kull (den bäste tog de). Men när sista bollen gömdes och Kita skulle leta, så var hon mer intresserad av oss och att hälsa på människor, hon glömde helt enkelt bort bollen. Inte bra tyckte militären. Strålande tyckte vi! =) Men vi fick gå hem med orden "ni får en riktigt bra och fin hund som kommer att ge er mycket".

Så nu gott folk, har vi en alldeles egen hund!

Men inte när man tittar på unika träffar på en webbsida... Lite oinspirerande att skriva då. Nåja.

Först tror man att det är en död varg som ligger vid vägen. Sedan kommer rapporter om att det kan vara en gris ELLER en människa.

Efter mycket letande visar det sig vad det var. En hjort!

Imorgon åker jag till Umeå, har semester mån-ons och på onsdag ska Kita in på test. Det känns inte alls bra.

Sedan tar jag bilen och åker ner för 1 1/2 vecka till. Blir skönt att slippa cykla klockan fyra på mornarna. Det börjar bli kallt, är mycket dimmigt ofta och halt. Dessutom har växlar och bromsar på min cykel frusit och jag har inga vinterkläder. Så, det blir skönt med bil.

Snart hemma! Men samtidigt känner jag stress, för jag måste hinna få ordning på det där du vet, innan jag flyttar hem. Och stress gör saken bara värre. Lite problem med att förstå hur jag ska göra. Jag vet hur jag ska tänka, men hur lyckas man tänka så som man ska? Jag har alltid haft problem att styra mina tankar... de bara fladdrar iväg... hejvilt utan kontroll. Men en ny dag imorgon att försöka lyckas på.

Ligger i soffan och tittar på TV. Första dagen morgon är alltid lite jobbigt. Blir nog bättre imorgon.

Kram på er! Ses i Umeå!